Piratkapat val?

Man ska inte ropa hej förrän björnen är skjuten. Dock finns det redan ett par saker att säga om valet (Erixon ger då en betydligt bättre bild). Allting tyder på att European Peoples Party (EPP) går framåt totalt sett. Även i Sverige är det borgerliga blocket större än det socialistiska.

Moderaterna har däremot gjort ett val som i jämförelse med riksdagsvalet måste beskrivas som en katastrof. En eftervalsdebatt kring detta torde vara minst sagt behövlig. Innan det måste vi dock få reda på både hur personvalet har gått (och därmed vilka tendenser inom varje parti som stöds) och hur väljarströmmarna har sett ut. Stämmer det som SvT misstänker att de missnöjda moderaterna har gått till FP eller har de kanske gått till piraterna?

Vilka är det egentligen som röstar på piratpartiet? Jag chansar på att de inte bara är yngre utan också bättre utbildade än genomsnittet. SvT berättar bara att det är många unga män. Den uppgiften bör piratpartiet onekligen se som ett misslyckande. Givet att kvinnor i något större utsträckning än män var emot FRA-lagen så borde de ha fler väljare att hämta där.

Den bästa förklaringen till piratpartiets uppgång ges kanske av den avhoppade socialdemokraten Mika Sjöman: "Medborgarrättsfrågorna går dock före fördelningspolitik när jag nu tvingas välja." Nu återstår bara att se vilken partigrupp de vill tillhöra.

Personligen tror jag att det kommer att bli många personröster i år. Huvudsakligen därför att åsiktsskillnaderna inom flera partier tycks betydande, men också därför att kandidaterna till 18 platser i Europaparlamentet är en betydligt mer överskådlig grupp än kandidaterna i ett riksdagsval. I min egen bekantskapskrets är det många som säger vem de ska rösta på inan de säger vilket parti (de flesta nämner antingen Christofer Fjellner eller Mattias Bjernemalm, men på den punkten är de kanske inte helt representativa).

Ett sista bestående intryck är hur verkligt dålig SvT:s kompetens visat sig vara, inte minst under valvakan. Ena minuten talar de om hur den politiska debattens nationella begränsningar skapar ett lågt valdeltagande. I nästa andetag står de återigen framför ett diagram som bara visar svenska röster och pratar som om det var hela valet. Deras inbjudne kommentator Sören Holmberg får påpeka att de missat Sverigedemokraterna, som just då såg ut som att de skulle ta hem ett mandat. SvT rapportering om piratpartiet kan inte rimligen beskrivas som opartisk. Före valet var både deras och andra kommentatorer snara att påpeka att de som i opinionsundersökningar sa att de skulle rösta på piratpartiet säkert inte menade allvar. Nu hör man gång på gång att de röstar så här bara för att de inte tar valet på allvar. Dessutom kommer de här frågorna inte att vara aktuella över tid, påstår SvT:s kommentarer. När Falkvinge väl står i studion låter intervjuaren närmast aggressiv, avbryter honom, och tycker att de ska erkänna att de står till vänster nu när Sören Holmberg säger det.

Den som följt debatten det senaste året borde inte vara överraskad. Finns det något att vara överraskad över så är det att Sverigedemokraterna ligger nära 4 %, men t.o.m. det hade många väntat sig fram tills dess att vi började titta allt för mycket på de senaste veckornas oppinionsundersökningar.

(För en månad sen tänkte jag så här.)

Allt flyter

De senaste veckorna har de första nittiotalisterna tagit studenten. I höst möter vi dem på universitetet. Bland årets förstagågnsväljare lär finnas åtskilliga som inte ens kommer ihåg en tid utan World Wide Web, som vuxit upp med fildelningen, och som inte var födda när muren föll. Jag kan ha varit över tjugo innan Internet blev en relevant företeelse i mitt liv. Jag har vaga minnen av att vi när jag gick i lågstadiet hade övningar där det handlade om att ta sig ned i skyddsrummet på ett ordnat sätt i händelse av krig. "Krig" innebar i den kontexten helt klart ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet. Bilden av en värld ödelagd av kärnvapenkrig måste ha förmedlats till oss betydligt tidigare än så.

Ändå känner jag mig inte särskilt gammal. Som kontrast kan nämnas att jag och min far förra helgen satt och bläddrade i foton som min farmor lämnat efter sig. För att sätta det hela i ett perspektiv som den politiskt intresserade kan relatera till kan nämnas att när farmor var i min ålder hette Tysklands rikskansler Adolf Hitler och de demokratiska staterna var en minskande minoritet i Europa. Så sent som när jag själv gick i skolan var demokratierna i minoritet i världen. I min mammas skolatlas finns forfarande namn som Franska Ekvatorialafrika och Leopoldville.

Farmor föddes 1902. När hon växte upp i Leksand i Dalarna bar hennes mor visserligen inte huvudduk, men det lär hon ha varit i stort sett ensam om. I egenskap av inflyttad lärarhustru klädde hon sig annorlunda och måste ha varit betydligt mer främmande än vad invandrare från Irak eller Palestina är i Sverige idag. På Skansen i Stockholm hyrde man in dalmasar och dalkullor för att utgöra ett exotiskt inslag i den uppbyggda bondemiljön. När min farfarsfar, i en annan del av Sverige, skaffade bil var det den första i grannskapet. Människor samlades kring den för att titta.

Det tycks verkligen som att allt flyter. Det är lätt att skratta åt människor som tänker på Internet som en nymodighet. Men den som skrattar idag kommer snart att finna sig själv ifrånsprungen av utvecklingen; är antagligen redan ifrånsprungen utan att veta om det; för det tycks sällan vara någon som märker det. Funderar på om det inte fokus på uppenbar förändring kan innebära att man missar det som är viktigt, vare sig det förändras eller förblir konstant.

A Prologue to Farce or Tragedy?

Så här inför valet råkar jag på ett par citat av den amerikanske grundlagsfadern och federalisten James Madison:

"If men were angels, no government would be necessary. If angels were to govern men, neither external nore internal controuls on government would be necessary."



"A popular Government, without popular information, or the means of acquiring it, is but a Prologue to Farce or Tragedy; or perhaps both. Knowledge will forever govern ignorance: And a people who mean to be their own Governors, must arm themselves with the power that knowledge gives."

Det första är i stor utrsträckning vad vi måste slå vakt om just nu. Det andra inger onekligen hopp. Information är kanske tillgängligare i vår tid än någonsin. Men kunskap är information som man har tillgodogjort sig.

Partier och röstande i dagens Sverige

Nu är det snart dags att gå och rösta. Dagens länktips torde vara till en artikel i Aftonbladet (som jag hittade via Dexion) där man får var jag uppfattar som en tämligen realistisk bild av hur det kan vara att bygga upp en starkt växande ideell rörelse idag. Typiskt nog beskriver Aftonbladet microdonationer som att "tigga pengar av medlemmarna".

Jag passar också på att länka till två ypperliga inlägg på Copy Riot (här och här) där Rasmus Fleicher skriver om de svenska föreställningarna om röstande som en plikt och om partitillhörighet som en stabil egenskap hos den personliga identiteten. Att rösta blir inte någonting man gör. Partitillhörighet blir någonting som man är.

Politikerkoll.se

Jag är själv fortfarande inte riktigt säker på vem som kommer att få min röst i Europaparlamentsvalet. Det är extremt svårt att få reda på var kandidaterna står i olika frågor, för att inte tala om vad de har för kvalifikationer för det uppdrag som de kandiderar för.

Ett intressant initiativ för att underlätta detta är den nya sidan Politikerkoll.se där de lägger ut beskrivningar av politiker, var de står och vad de har för kvalifikationer. För närvarande är sidan under uppbyggnad och består av CV för ett antal Europaparlamentskandidater som själva bidragit med detta. Det första avslöjandet är hur få kandidater som vill presentera sina meriter på sina hemsidor när de ställer upp i ett val. Redan det är skrämmande. Det innebär också att Politikerkoll.se kan få en betydande roll att spela, inte minst inför provval och riksdagsval. Hoppas innerligt att den fortsätter att utvecklas.

Politikerkoll.se

Nu köper man alltså röster i Sverige...?

Aftonbladet köper röster för 500 kronor. De tycker säkert att det är en bra sak. Men när är det en bra sak för demokratin när röster är till salu?

Att rösta är en viljeyttring. Det tolkas ofta, kanske felaktigt, som ett stöd till systemets legitimitet. I det här fallet ökar det antalet människor som Europaparlamentet talar för. Det stärker parlamentet. Personligen tycker jag att det är bra. Jag tycker också att det är bättre om vissa partier stärks.

I en god demokrati övertalar man andra att rösta med hjälp av argument. I de flesta verkliga demokratier slänger man också in en hel del smutskastning och propaganda. Hur väl fungerar en stat när man köper röster?

Säg gärna att jag inte har humor. Men i en demokrati får folket de ledare de förtjänar.

Å andra sidan drar jag mig till minnes att Henrik Jordahl redan för flera år sedan försökte beräkna vad en röst kostar genom att räkna om vallöften i kronor och ören. Tydligen funkar det att lova (t.o.m. när utan att hålla sina löften). I den beräkningen kostar en röst dock betydligt mer än några hundralappar.

Pirater och nationalstater

Konflikten mellan nätpirater, storföretag och stater tycks vara av ett alldeles speciellt slag. Antingen fildelarna och deras allierade uppfattas som delar av ett framväxande globalt civilsamhälle eller som kriminella nätverk (eller båda delarna) så är deras metoder i alla händelser baserade på nätverkande och på teknisk kunskap. Deras styrka ligger i sådana saker som föränderlighet, teknikutveckling, kryptering, programmering, mobilisering över internet etc. Underhållningsindustrins styrka är helt klart deras ekonomiska kapital, inklusive den juridiska kompetens etc som kan köpas för pengar. Nationalstaterna har länge inte haft mycket att sätta emot. Deras styrka är emellertid den som den alltid har varit: våldsmonopolet. Nationalstaternas övertag i förhållande till transnationella internetbaserade nätverk är ytterst rent fysisk: servrarna står någonstans, tekniskt sett befinner sig både tekniken och piraterna alltid i en nationalstat. Servrar kan beslagtas och pirater kan arresteras och ställas inför rätta. Det är därför som vi behöver rättssäkerhet: staten har alltid ett överläge.

---------------------------

Läser vidare i Det globala civilsamhället och drar slutsatsen att allternativen kanske är att världen antingen knyts samman allt mer, eller att vi hamnar i den multipolära världsordning som jag spekulerat kring tidigare. Finns det en medelväg?