Västerlandets kanon

Läste i dagarna i om delar av Harold Blooms Hur du skall läsa och varför. En på många sätt utmärkt bok. Inte på något sätt politisk (Bloom är om jag förstståt saken rätt vänsteranarkist till sin politiska åskådning) men ändå fundamental i sin kritik av moderna intellektuellas märkbara antiintellektualism. Hur du skall läsa och varför, är som namnet antyder en instruktion i hur man bör läsa. Den är uttalad ickepolemisk men kan ändå ses som ett verksamt motgift mot de inskränkningar som hindrar läsaren av god litteratur från att låta denna litteratur träda i direkt kontakt med läsaren och låta denne utveckla anden på djupet. Sådana hinder är idag bland annat politisk och politiserande partikularism med inriktning på klass, ras, kön eller sexuell läggning, partikularismer som hindrar människan från att tänka i allmänmänskliga termer och som genom att reducera författaren till en representant för en grupp förhindrar läsaren från att möta verket som person. Den moderna världens människor är enligt Bloom frikopplade från läsningen som djup upplevelse. Han skriver endast för det fåtal ”ensamma läsare” som fortfarande återstår.

Undergången

Var för någon tid sen och såg Undergången på bio. Utmärkt film om livet i riksbunkern under tredje rikets sista tid. En allt vansinnigare Führer och en omgivning som i dras mellan dekadensens rus och viljan att följa Ledaren i döden, de som inte kan ge upp ännu en gång, inte kan tänka sig ett urrepande av förnedringen efter första världskriget, och som inte kan tänka längre än så. Situationen blir allt mer surrealistisk. Lysande scener som när Goebbels försöker få en sekreterare att nedteckna hans politiska testamente för diktamen, bara för att upptäcka att hon redan är upptagen med att göra Führern samma tjänst, och han tvingas ställa sig i kö. Uppenbarligen har vissa kommentatorer ansett att detta innebär ett idealiserat porträtt av bunkerns innevånare. Det låter överdrivet. Man kan heller inte skildra nazismen utan att ta itu med den självförgudningen som i viss utsträckning drev de här människorna. Å andra sidan har den också kritiserats för att göra dem allt för mänskliga. Hur skall man kunna skildra nazismen utan att skildra verkliga människor? Varför skulle man inte vilja göra Hitler mänsklig? Är det fortfarande för svårt att acceptera att koncentrationslägren var ett verk av människohänder och inte av något slags opersonlig demonisk makt? Är det inte just det som vi måste inse; människans förmåga till ondska? Det vansinnigaste porträttet av alla var kanske Frau Goebbels. Detta är en film som absolut måste ses!