Vad händer när röda tröjor inte hjälper?

Jag deltar sällan i demonstrationer men i fredags gjorde jag ett undantag och deltog som hastigast i en stödmanifestation för munkarna, nunnorna och demokratirörelsen i Burma. Det hela kändes emellertid väldigt otillräckligt. Visserligen kan det finnas en stor styrka i stödmanifestationer, men då måste de också manifestera en vilja att göra någonting mer.

Ett par dagar senare läser jag i tidningen att representanter för Sverige redan gett upp hoppet om en demokratisering i Burma och hävdar att militrärregimen har vunnit - helt enkelt därför att juntan valt att skjuta skarpt mot demonstranterna. Carl Bildt har helt rätt i att den här sortens regimer inte varar för evigt, men man måste också inse att det är utmärkande för förtryckarregimer att de utövar våld mot befolkningen. Jag hoppas innerligt att vare sig den burmesiska oppositionen, munkarna eller resten av världen har lika lätt att ge upp som svenska media. Det kommer att bli svårt, men budskapet som världen borde ge är inte att slaget är förlorat utan att motståndet bara börjat.

Läs gärna Frihetspropaganda på detta tema.