Civilsamhällets framtid

Idag presenterar jag min rapport om det civila samhället till regeringens framtidskommission. Här följer ett uttdrag ur sista kapitlet där jag gör ett försök att sammanfatta vilka utmaningar vi står inför under den närmaste framtiden. Delvis handlar det om nya utmaningar, men också om flera som alltid möter stater i deras relation till det civila samhället.

Hur kan man utforma en eller flera modeller för det offentliga stödet till civilsamhällets organisationer på ett sätt som samtidigt garanterar kvalitet och rättvis tillgång i offentlig­finansierad verksamhet och det oberoende som organisationerna kräver för att kunna utvecklas och bidra till samhället fullt ut? Hur kan demokratins förankring i civilsamhället bli en för­ankring i hela civilsamhället, inte bara i privili­gierade delar av det?  Hur kan civilsamhällets organisationer hållas öppna för alla utan att detta hotar organisationernas autonomi? Hur kan det offentliga stödja nya, demokratiska och innovativa lösningar i civil­samhället och samtidigt und­vika att stödja organisationer med brist­ande demokrati eller verksamheter med låg kvalitet, och är detta någon gång en risk värd att ta? 

Mer normativt och samhälls­filosofiskt kan man uttrycka det enligt följande: I vilken utsträckning och när har samhället eller staten rätt att kräva anpassning av grupper som väljer att organisera sig inom civilsamhället? När gör det mera skada ännytta för civil­samhällets förmåga att fylla sina funktioner? 

I grunden handlar detta både om praktiska problem och om samhällsfilosofiska och politiska frågeställningar. Civilsam­hället är en viktig bidragande kraft till samhällets samman­hållning och serviceproduktion men också ett forum för nya idéer och för diskussion och debatt om såväl samhällets grundläggande värden som mer vardagliga frågor med mer omedelbar betydelse för med­borgarna. Ytterst handlar ideell aktivitet om de verksamheter som människor är villiga att göra gratis eller frivilligt skänka pengar till utan tydlig motprestation, ofta så villiga att själva arbetet och glädjen att göra det tillsammans med andra blir en källa till energi och gemenskap. Det handlar om forum för den fria och öppna diskus­sionen om hur vi tillsammans kan göra samhället och den egna var­dagen – eller någon annans vardag – bättre. Det handlar om människor som av olika skäl väljer att bedriva verksamhet själva, utan ekonomisk vinst. i stället för att driva den på marknaden eller vänta sig att staten ska sköta den. Detta hindrar dock inte att ide­ella initiativ ofta leder till arbets­tillfällen, möjligheter till företag­ande eller nya idéer om politiska initiativ.

För statens del handlar det ytterst om utmaningen att stödja verksamheter och organisationer i civilsamhället på sätt som gör det möjligt för detta att fortsätta att utvecklas och att vara öppet för alla samhällsmedborgare utan att inverka negativt på den sär­art som gör det värdefullt. Det handlar om att skapa ett samhälle präglat av frivilliga och öppna gemenskaper, inte av tvingande. För statens del handlar det inte minst om att lyssna på de initia­tiv och tankar som väcks på olika håll i detta civila samhälle. Historien är full av exempel på samhällsförändringar som har börjat i ideell verksamhet.